Barnen ligger i SINA sängar o sover sött. O jag sitter stolt i soffan o kollar tv. Stolt över att båda kan sova i egna sängar. 

Första natten som Charlie skulle sova i sängen gick sådär... Charlie älskade sängen enda tills jag släckte lampan. Han somnade efter en stund när han fick hålla mig i handen. Men det tog inte lång tid förrän han vaknade igen o va ledsen, han fick följa med upp. Det här med 5minuters metoden eller på andra sätt låta barnen "söva sig själva" i gråt eller oro är inte min melodi... När vi satte oss i soffan så sa han "mamma..... Jag vill inte sova i min säng, det är jobbigt" så han fick sova en liten stund i soffan o sedan sov jag med honom i hans säng. Han klättrade upp först o jag skulle bara ta av mig kläderna o han snyftade massor o frågade efter mig, jättenervös för att jag skulle lämna honom. Stackars. Ska köpa en nattlampa till honom. Ikväll gick det tusen gånger bättre, Charlie gick upp själv o lade sig i sängen medan jag bäddade om i hans säng med täcke o kudde. Sen var det prinsessans tur att gå o lägga sig.... O jag kan säga att smeknamnet prinsessan är inte  ett gulligt smeknamn, utan det har hon fått för att hon tror att hon är en prinsessa som alltid ska få som hon vill. En bitchig liten prinsessa skulle man kunna säga. Hon bråkar alltid vid läggdags, oavsett vart hon ska sova. Bara för ATT liksom. Dock somnar hon snabbt ändå. 10 minuter senare snarkar hon. Fantastiskt! 

 

Imorgon ska vi till mormor o leka o mysa i alla fall. Charlie tjatar konstant "ska vi till mormor nu??"