Godmorgon! 

Idag är det lite bättre. Ingen feber såhär långt. 

 

Men, vi börjar ungefär där vi slutade i förra inlägget. 

Vi blev som sagt inlagda i måndags, hemska tanke.

Man vet såklart I lugnt tillstånd att det är det bästa. Men just där o då är det hemskt. Men vill helst bara tacka nej o åka hem. 

Pappa kom på måndagskvällen och bytte av mig. Jag var helt förstörd, grät hela tiden och hade ångest. Jag behövde komma därifrån efter de där två intensiva dagarna. Jag sov hemma med Charlie i vår säng. Alex sov i Charlies sängen. När jag kom hem bröt jag ihop igen. Vid flera tillfällen, helt plötsligt. Otroligt jobbigt. Sov inte mycket den natten, ändå försov vi oss. Alex hörde inte klockan på morgonen så vi gick upp strax innan 7. Charlie var ganska utvilad så han gick upp utan problem, han klädde på sig och jag fixade lite frukost. 

Sen skyndade vi oss till bussen. När vi kom till skolan skulle skolbussen alldeles strax åka. Men vi hann bra, som tur var.

Wendela mådde bättre under tisdagen.

Även om det, med mitt kontrollbehov, är jobbigt att inte vara där det händer så kände jag att jag behövde komma ifrån sjukhuset lite, så jag åkte till jobbet ett tag. Kollade mejlen, attesterade lite - vet inte om jag hann så mycket mer...

Vid strax efter 4 åkte jag till sjukhuset igen.

Kim hade hållt mig lite uppdaterad under dagen. Hennes dropp var borta, hon hade fått ett EKG, då de hört ett litet blåsljud på hjärtat. Sjukhusclownerna hade varit på besök också. Hennes feber har gått ned.

Hon är mycket piggare. 

EKGet visar inget, de misstänker endast att blåsljudet beror på infektionen, då kan man få ett visst blåsljud. 

På kvällen kommer även Charlie och Alex o hälsar på. 

Charlie går lugnt fram till Wendela, pekar på slangen i armen u der bandaget o så frågar han "går det bra med den där, Wendela?". Mammahjärtat smälter! Hon bekräftar att det går bra, sen går Charlie runt till mig på andra sidan sjukhussängen o säger "det är jobbigt när hon mår så dåligt, mamma". Jag förklarar att hon mår mycket bättre nu och mycket piggare, som han kan se.

Kort därefter tar han sakta o försiktigt av sig ena skon medan han frågar lite försiktigt "får jag sitta i sängen med Wendela?". Självklart! Han klättrar upp o de myser en stund och kramar varandra. Så fint att se!

De åkte hem strax innan 7.

Wendela och jag kollar saltkråkan och sedan lite Bamse. 

En käkade kommer in vid ca 21:00 och kollar om hon har bajsat något. Vilket hon inte har. Vi ska försöka lite själva, annars får hon klyx istället.

Det tar en stund och en lång diskussion innan hon vill gå på toaletten. Jag och Wendela sitter länge på toaletten och försöker, men det kommer inget. Vid klockan 22:00 ungefär får jag med henne ut i sängen igen, innan vägrar hon  Hon vet vad de vill göra.

När hon kommer upp i sängen så får hon återigen panik o skriker. Eftersom hon vet att det inte längre fungerar att bajsa själv så försöker hon på ammar sätt lura oss. Hon vet mycket väl att jag är snabb när hon är kissnödig. Trots att hon nyss kissat så skriker hon att hon är kissnödig och håller för mellan benen. Hon kan inte vänta för då kissar hon på sig, säger hon. Läkaren säger att hon kan få kissa om hon kommer och lägger sig igen. Hon lovar. Vi går o kissar, men det kommer inget. Vi går tillbaka till sängen. Kort därefter kommer två läkare in. Den andra läkaren börjar lungt prata med Wendela, visar henne en app på sin telefon med sjukhusclownerna, man kan sätta på dem olika kläder och lite sånt. Det gillar hon. Jag lägger mig i sängen bredvid henne medans hon spelar. Läkaren kan då lättare ge henne Klyx. Vi försöker andas så gott det går, samtidigt som vi påminner om appen, och slappna av. 

Äntligen färdigt. Vi går ganska snabbt till toaletten, och så är vi äntligen klara, ca klockan 22:30-23:00.

Äntligen kan vi sova! 

Under natten så har hon droppet inkopplat igen, hon slapp det under stora delar av tisdagen. 

Droppapparaten gillar absolut inte när Wendela böjer armen för mycket. Vilket Wendela gillar, hon vill gärna ligga med handen under huvudet. Så den piper ca 3 gånger på natten, och sedan en gång på morgonen för att vätskan börjar ta slut. Utan den hade vi sovit hela natten förutom ett litet besök på toaletten vid kl 05. Hon fick lite pencilin I armen strax därefter, hon halvsov igenom det.

Till frukost blev det mannagrynsgröt, nästan allt gick ned.