Förlossningsberättelse

Födelsedatum: 25 september 2011, kl 05:38. (v38+6)
Kön: Pojke
Fullständiga namn: Charlie Robin Blom Edestedt
Vikt och längd: 3000g, 49cm.
Orsak till inskrivning: Värkar
Öppen vid inskrivningen: 6cm
Inskrivning klockan: kl. 04:30
Lustgas: 50/50%, kl. 05:15
9 cm öppen kl. 05:17
Börjar krysta kl. 05.30
Födelse kl. 05.38 (Apgar: 9-10-10)
Moderkaka kl. 05:48

Små värkar började vid kl. 21.00 på lördagskvällen, medans vi var på bilträff inne i Linköping. När vi kom hem vid 11 gick vi och lade oss direkt. Jag vaknade ca 10 gånger (svårt att minnas) mellan kl. 23-02 av värkar, dock svaga. Mellan kl 02-03 kom första värken som gjorde ONT, så jag satte mig i duschen för att lugna mig, satt ca 1-1,5 timme o sen ringde jag förlossningen. Jag bestämde mig för att väcka Kim o säga att jag ville åka in. Jag var dock helt säker på att jag skulle bli hemskickad igen så när Kim frågade om skötväska o allt så sa jag att vi inte behövde ta med det. Dumt beslut, riktigt dumt.... Vid 04.30 är vi framme på BB, vi kommer in på rummet o jag får lägga mig i sängen, dom berättar att jag är öppen 6cm. Och jag trodde jag skulle få åka hem! Nej..... Datorn krånglar, men kl 04.42 påbörjas CTG. Men under värkarna kan jag inte ligga still så kontakten med bebisens hjärtljud försvinner, eftersom jag sätter mig upp i varje värk. Kim masserar mig o jag får luftgas. Dom får ta hål på hinnan så vattnet går. Klockan 05.18 sätter dom en elektrod på bebisens huvud för att få bättre kontakt. Medans barnmorskan försöker hänga med i min takt säger jag "Jag vill krysta!", hon hinner absolut inte med det hon ska. Jag får invänta en värk o utan någon hjälp av dom på avdelningen krystar jag.. haha. Hon får skynda upp med stödet för benet, o sen fortsätter jag. Efter 3 krystningar frågar jag otåligt om huvudet är ute än... "Nej, men halva så nästa gång kommer det! Vill du känna?" NEJ! Gud så läskigt! Jag försätter krysta, men utan att ha en värk. Så dom får be mig sluta o invänta nästa värk. Jag skriker i ren ivrighet om att få ut honom "men det gör ju ooont". Men det var bara att slappna av, vilket var mycket svårt, o invänta nästa värk. 4 krystningar, sen var han ute! Jag hann vara på sjukhuset 1 timme o 8 minuter.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0