Tisdag

Imorse vaknade jag av att Charlie öppnade min sovrumsdörr o berättade att han hade kissat i sängen. Självklart ska det pricka in den natten jag glömt att lägga dit den plastade frottén. Av med madrassskyddet, på med nya kläder o in med båda barnen i min säng. Wendela vaknade självklart av incidenten o då var det lika bra att ta med sin båda barnen in. Som tur var va klockan halv 6 o det var snart dags att gå upp. Först, när jag vaknade, trodde jag att klockan var kanske 3 eller liknande.

Wendela lade sig i min säng o börja babbla direkt, som hon alltid gör. Stackars Charlie som måste dela rum med den pratkvarnen. När jag lägger dem på kvällen så lägger jag dem i sägnen pussar o kramar godnatt o sedan går jag ut - jag hinner inte mer än att stänga dörren innan Wendela börjar tjata på Charlie om allt o inget. "Charlie.... Charlie"

Jag bad dem somna om en liten stund i alla fall, det tog typ 2 minuter så frågade Charlie "När får vi titta på barnkanalen?" - Jaja, kolla då.
Jag fick sova en lite stund till innan klockan ringde var 5:e minut i en halvtimme, sen gick jag upp. Så jäkla morgontrött. Det är för övrigt den enda anledningen till att jag "vill" (behöver) ha en pojkvän - någon som kan putta ner mig på golvet så jag vaknar, bokstavligt talat, på riktigt.

Gick förbi affären innan bussen för att köpa lunch till jobbet, så dålig på att (orka) göra matlåda dagen innan eller på morgonen. När jag går mot kassan så är en tant påväg dit också - hon stressar före mig, hon har storhandlated två överfulla "rullkorgar" o jag har två saker i mina händer. Jag suckar för mig själv. När hon sedan lagt upp alla varorna o ska betala så säger hon "Ja, jag skulle ha bananer också egentligen men jag får springa in o köpa det sen".... Jag säger lite extra trevligt o vänligt "Nej, men spring in nu du!" Hon tackade nej dock.
Varför stressa före någon med två varor om man inte riktigt var klar? Herregud.

Jaja, nu jobb!

Kommentera här: