Äntligen fredag!

Äntligen fredag!
 
Fredagar är för mig antingen väldigt positivt eller sorgligt. Idag är det positivt - för idag får jag hem barnen!
Charlie var tydligen hemma från skolan idag för han var sjuk. Hoppas att han piggnar till under dagen. Imorgon är det planerat att vi ska träffa mormor i alla fall, så förhoppningsvis så är han bättre tills dess. Annars får mormor komma till oss så får vi göra det bästa av situationen, o leka så mycket det orkas!
 
I morse var en bra morgon, jag vaknade glad och lycklig. Inga direkt mardrömmar.
Det vände snabbt dock - svårt att vara lycklig när personer i sin omgivning inte är detsamma. Ond cirkel.
 
Men som sagt, idag kommer barnen hem och jag är återigen lycklig!

Hemma. Sjuk. Ensam.

När "man" blir sjuk, så kommer även en viss depression. I alla fall för mig. Jag hatar att vara sjuk. Jag hatar att vara hemma o bara sitta/ligga. Men det är precis vad man måste när man är sjuk. Dessutom helt själv, o varesig man vill eller inte, så orkar man inte heller kommunicera med någon.


Jag har velat skriva I bloggen vid många tillfällen, men jag känner - utöver att jag är deppig o negativ när jag är sjuk - att det bara skulle bli tråkiga o sorgliga inlägg.
Trots att jag borde vara lycklig så är jag inte det.
Jag vet inte längre om jag vet orsaken till depressionen eller om jag bara är deprimerad på grund att det det varit så långdraget att jag inte längre kan ta mig ur. 
Mardrömmarna förföljer mig o påminner mig om allt jag bör vara orolig för eller allt i min vardag som irriterar mig. En bra dag förstörs av att jag sedan på natten drömmer mardrömmar o vaknar likgiltig. 
Det är som om jag inte kan uppskatta det bra längre - för imorgon är det borta igen. 

Jag borde, som sagt, vara lycklig. Jag har allt jag vill ha, men depressionen vill ändå inte lämna mig. Hur är det ens möjligt?